En planerad kris
Igår imorse när jag gick ut genom dörren, det var ju vid halv sju innan besiktningen, så var det strålande sol, fuktigt i luften av morgondagg och lite småkyligt och det luktade höst. Jag tycker om lukten av höst eftersom den får mig att tänka på min barndom och att den där lukten har betytt att snart börjar skolan igen, samtidigt skrämmer den mig för det betyder att ännu ett år har gått och jag har blivit ännu ett år äldre.
Jag insåg också igår att Rickard har blivit riktigt stor, han ska börja sjuan, högstadiet. Men det har inte slagit mig att likväl som han blir äldre och vuxnare och mognare, blir jag det också.
Så därför har jag bestämt att jag ska ha en smärre ålderskris när jag fyller 20. Inget allvarligt, bara några timmar sådär av seriöst funderande.
Jag ska tänka tillbaka på när jag fyllde 10, något jag minns otroligt väl.
Det var kalas hemma hos mig och trots att det var den 22 september var det så otroligt varmt så vi kunde vara ute på altanen för det var över 20 grader i solen. På alla bilder från kalaset så blundar 2 eller alla om det är tre på kortet, otroligt roligt ser det ut, eller snarare kanske som att mitt kalas var rena sömnpillret.
Bara för att jag minns så väl när jag fyllde 10 så känns det som att det hände nyss. Jag kommer nog aldrig kunna sluta säga, gud va tiden går fort!
Tänk vad mycket som hände mellan jag var 10 och 20 år. Träffa killar, börja gymnasiet, få mens, bli kär, åka moppe, köra moppe-ramla, få hjärtat krossat, första fyllan-bakfyllan, hångel, dricka häxblandning, ta körkort, gå på krogen. Massa saker som jag tyckte gav vuxenpoäng.
Men nu när jag funderar på allt som kanske kommer hända mellan 20-30 känner jag att vuxenpoängen kommer bli så hög så skalan räcker inte längre till. Flytta, bli sambo, skaffa lägenhet-hus?, ta lån, universitetsutbildning, förlova sig -gifta sig?, amortera, "riktigt" jobb, BARN?!, hund, ansvar x 1000.
Jag ska tänka på allt det där, bli lite lätt förskräckt, ångra att jag inte levt varje dag som Cesars talesätt Carpe Diem. Sen bli arg på mig själv för att jag ens använder ordet ångra när jag tänker tillbaka. Inte ångra, bara glädjas.
Sen kommer jag lugna ner mig, tänka att allt kommer gå bra och sen kommer krisen vara över.
Som Anton Berg, programledare i P3 sa en gång. Jag önskar att nu när jag är lite äldre kunde säga till mig själv när jag var 20; oroa dig inte, allt kommer lösa sig och bli bra i framtiden.
Jag insåg också igår att Rickard har blivit riktigt stor, han ska börja sjuan, högstadiet. Men det har inte slagit mig att likväl som han blir äldre och vuxnare och mognare, blir jag det också.
Så därför har jag bestämt att jag ska ha en smärre ålderskris när jag fyller 20. Inget allvarligt, bara några timmar sådär av seriöst funderande.
Jag ska tänka tillbaka på när jag fyllde 10, något jag minns otroligt väl.
Det var kalas hemma hos mig och trots att det var den 22 september var det så otroligt varmt så vi kunde vara ute på altanen för det var över 20 grader i solen. På alla bilder från kalaset så blundar 2 eller alla om det är tre på kortet, otroligt roligt ser det ut, eller snarare kanske som att mitt kalas var rena sömnpillret.
Bara för att jag minns så väl när jag fyllde 10 så känns det som att det hände nyss. Jag kommer nog aldrig kunna sluta säga, gud va tiden går fort!
Tänk vad mycket som hände mellan jag var 10 och 20 år. Träffa killar, börja gymnasiet, få mens, bli kär, åka moppe, köra moppe-ramla, få hjärtat krossat, första fyllan-bakfyllan, hångel, dricka häxblandning, ta körkort, gå på krogen. Massa saker som jag tyckte gav vuxenpoäng.
Men nu när jag funderar på allt som kanske kommer hända mellan 20-30 känner jag att vuxenpoängen kommer bli så hög så skalan räcker inte längre till. Flytta, bli sambo, skaffa lägenhet-hus?, ta lån, universitetsutbildning, förlova sig -gifta sig?, amortera, "riktigt" jobb, BARN?!, hund, ansvar x 1000.
Jag ska tänka på allt det där, bli lite lätt förskräckt, ångra att jag inte levt varje dag som Cesars talesätt Carpe Diem. Sen bli arg på mig själv för att jag ens använder ordet ångra när jag tänker tillbaka. Inte ångra, bara glädjas.
Sen kommer jag lugna ner mig, tänka att allt kommer gå bra och sen kommer krisen vara över.
Som Anton Berg, programledare i P3 sa en gång. Jag önskar att nu när jag är lite äldre kunde säga till mig själv när jag var 20; oroa dig inte, allt kommer lösa sig och bli bra i framtiden.
Kommentarer
Postat av: Johan
Hejsan! Ja vi fastnade lite mer för den ena vi hade som förslag :) SonyEricsson w580i heter den.
Postat av: Carro
Hej Frida! Visst skulle du flytta till Uppsala? Har du fått tag i något boende? jag börjar få smått panik nu för det verkar omöjligt. /Carro
Trackback
