Frohl

Jag är tillbaka från semestern och vad är det första jag gör? Sätter mig framför datorn och kollar mail från mitt fd (hihi!) jobb, försöker söka csn lån och krånglar med Nordea. Varför kan jag inte bara komma hem och slappna av?!

Kanske för att det är just det jag har gjort i sex dar. Det har varit helt underbart!


Jag har stått bakom Tommy Körberg i en korvkö.
Skämts i den lilla statoil bilen.
Ätit en massa god mat, men till slut skrek jag att jag ville ha makaroner och korv, vilket det blir snart till middag!
Varit i Enköping som har en gata.
Köpt en massa pocketböcker, för övrigt det ända jag köpte eftersom alla kläder var hemska överallt. Tom i Göteborg hittade jag ingenting.
Vunnit en groda på Skara sommarland.
Inte åkt så många rutchkanor på Skara sommarland.

Och det värsta åkt Lisebergsbanan på Liseberg.
Jag tål inte karuseller, jag klarar inte verkligen av det. Har åkt virvelvinden en gång när jag var liten, utan trosor desutom (första dan jag klädde på mig själv) och tyckte det var hemskt.
Åkte flygande mattan en gång när jag var femton och blundade och skrek hela tiden.

Och i fredags åkte jag lisebergsbanan, det första jag gjorde desstom när vi kommit innanför grindarna.

 Av namnet att döma trodde jag det var som en rundtur runt Liseberg som gick på räls. Det var det inte. Det var värsta sortens berg och dalbana. På vägen upp i vagnen är det en brant backe och jag ser vad som väntar, branta nedförsbackar, giriga svängar och ett rent helvete i 3,5 min.

Jag grinade som dåre hela vägen, jag tror inte jag andades förrän vagnen hade stannat. Det var det värsta jag varit med om, jag trodde jag skulle dö! Usch, kan inte förklara varför, men det känns som jag ska flyga ur och störta mot marken och jag upplever sån smärta i huvet där andra upplever spänningens rus.

Jag åkte inget mer och hade mascara runt ögonen hela kvällen.

Förutom den lilla incidenten har det varit bra som sagt. Jag gillar min familj och dom gillar martin och jag gillar martin, som gillar mig, som gillar min familj...