Frohl

Det har hänt några gånger nu att jag sovit hos Martin och skjutsat honom på jobbet på morgonen och sen åkt hem till mitt hus innan jag själv ska börja jobba.
Varje gång, precis när jag låst upp dörren (tyst enligt mig själv) och bara tagit ett halvt steg in i hallen, hör jag pappa på övervåningen. Snacka om att han måste sova på aga. Jag kan se honom framför sig när han riktigt slänger sig ur sängen med täcket fortfarnade intrasslat runt benen, sliter upp dörren och klampar ut i hallen på övervåningen och skriker (vilket leder till att han väcker resterande medlemmar i hushållet) Vem är det??
-Det är bara en tjuv som ska länsa huset.
Nä, knappast att jag svarar det. Men vad tror han? Det finns väl ingen som gör inbrott i ett hus åtta på morgonen och dessutom så tyst att det kan misstänkas att vederbörande har nyckel. Det kan ju liksom bara var jag!
Så jag säger, det är jag, och han muttrar vad är du hemma för, skulle inte du sova hos Martin?
Jag känner mig inte direkt välkommen, jag bor faktiskt också där i vårt rosa hus.

Men imorse var det annorlunda, det var en ny Frida som klev upp på bron och gjorde sig redo för att verkligen ljudlöst ta sig in i huset. Jag låste upp dörren megasegt (har kommit på att gör man saker saktare så blir det per automatik tystare också). Jag kom in i hallen, gled ur mina flipflop skor, (med betoning på gled, för jag hade varit förutseende nog att gå i det daggvåta gräset), smög in i badrummet och stängde dörren långsamt,långsamt. Yes, dörren stängd och fortfarnade inte ett ljud från övervåningen.
Väl inne på badrummet tog jag av mig jackan, sminkade mig, fixade håret, allt medan jag var lagom (okej då, otroligt) nöjd med min bedrift.
Men sen kom problemet, jag ville egentligen blåsa luggen för den kändes lite platt, men banne mig, jag vågade inte! Hårblåsen hörs ju hur väl som helst, och pappas första tanke skulle onekligen vara. Det är en tjuv i huset som provblåser blåsen innan han stjäl den.