Frohl

Jag var hos Jenny igår och hon har en galen hund! Den heter Charlie och är en brun långhårig sak, han har alltid varit vild, skällig och hoppig, precis som man inte vill att en hund ska vara. Men vi tänkte väl att det var ett valpbeteende och att det skulle gå över, gå till sig.
Men jag tror han är typ fem år nu och fortfarande likadan! Det en enda som ändrats är att nu också dreglar helt okontrollerat, så när han hoppar och skäller så kommer det dessutom en störtflod av dregel som bara yr!
 Han var utepågården (Rickard har köpt ett nytt tangentbord vars space knapp är störd, därav tidigare ihopsatta ord) igår knuten till ett långt rep, som ändå ger honom fritt att springa, så när jag kom fick Jennys mamma hålla ner honom och när jag skulle gå fick Jenny göra detsamma.
Så Jenny suckade och sa, hade jag fått bestämma hade vi lämnat tillbaka honom. Lämna tillbaka? Ja, till uppfödaden. Men ni har ju haft honom svinlänge? Ja, men man får lämna tillbaka den när man vill!
Och igår när jag skulle sova, så var jag inte så trött, så jag tänkte på det där och skrattade så jag fick tårar i ögonen. Det är livslångt öppetköp på hundar!

Apropå på hundar, så brukar jag parkera bakom ett skjul på jobbet när jag väl tar bilen, (inte så ofta) för jag har inget parkeringstillstånd.
Ofta brukar det stå en blå bil där, men en hund i kofferten (alltså det är en kombi) så den är inte värsta inlåst eller så. Utan bagageluckan är öppen och så är det ett galler för, så den inte ska springa ut och så är det lite filtar för fönstren så att det ska bli skugga i bilen.
Men de gånger jag sett den där, så har det varit varma dagar och där har den där stackars hunden legat. En gång skällde den skitmycket också när jag klev ur bilen så jag sprang likt Marion Jones i hennes stordagar (Parantes: Hon är förresten pank?! nu) från bilen till jobbet.
Men stackars hund verkligen! Ser jag den där nån mer gång ska jag banne mig ringa bilregistret och sen ringa och skälla (haha, fast jag ska inte säga woffwoff) på ägaren.