Frohl

Jag har aldrig gillat skor. Verkligen aldrig. Jag har heller aldrig förstått folks vansinne när de på frågor som vilken är din passion, vad älskar du, vad går du igång på, skriker, AH, väskor och SKOR!

Men nu på slutet när jag börjat gå i skoaffärer i stan har jag hittat så många fina. Höga klackar, kilklack, platta, fina färger, rund tå. Åh, jag blir alldeles lyrisk! Och jag börjar förstå tjusningen!

I takt med att jag nu tycker om skor, så har jag börjat prova en massa och det har lett till att jag har kommit på att JAG HATAR MINA FÖTTER!
 

Jag har ett par smala fötter (ärvda av pappa som i sint tur verkar ha fått dom av Janne Långben), långa är dom också. Dessutom har jag en jättedjup hålfot och dessutom så är mina fötter jätteplatta framme vid tårna.

Detta får som konsekvens att jag hittar tamejfan inga skor! Oftast är alla dom jag jag vill ha, för breda så jag trampar ur dom. Ibland är kanten på insidan för låg så att himla hålfoten syns, och ibland när jag provar pumps blir det en glipa mellan tårna och skon för att jag är så jädrans platt.

Sen hittade jag ett par Vagabond skor på Nilssons. Det var dom ultimata skorna, svarta med rund tå och perfekt hög träklack och bara alldeles alldeles underbara! Jag bad till dom innan jag provade och klappade dom över skinnet, snälla passa! Det gjorde dom inte.

Jag önskar att man kunde operera fast fett på fötterna.
Plastikkirurger, hör av er!