Frohl

Jag är en sån som tänker först och talar sen. Har alltid varit. Det är nog för att jag är min pappas dotter och han har inga begränsningar och inga manners alls. Men jag har även lite av mamma och kan därför bete mig när situationen kräver det, haha jag tycker det själv iaf.

Hemma i Sundsvall hörde jag ofta "men Frida" på ett väldigt förebrående sätt. Då visste jag att jag pratat innan jag tänkt eller bara gjort mig i andras ögon. Ibland kände jag, shit nu slank det ut nåt där, Frida var tyst nån gång. Ibland blev jag lite irriterad eftersom jag tyckte inte att jag har sagt nåt fel.

Här i Uppsala där ingen kände mig och där man kan bli nån annan om man så vill, eller ta nån annan roll, har jag undviket mina klavertramp. Men nu när jag börjar slappna av, känna folk och trivas, så kom det såklart.

Igår hördes det igen. Men Frida..! Som alltid väldigt förebrående.