Frohl

Jag ser på ett program på tvåan om böldpesten. Man känner sig så bildad när man ser på SVT.

Jag är i Uppsala nu igen efter en underbar, kravlös helg hemma. På tåget ner satt jag ensam hela vägen till Gävle. Jag satt ytterst och helt plötsligt far det en väska förbi, jag känner näshåren darra, och dunsar ner på sätet bredvid. Sen tränger det sig en surkärring förbi mig utan ett ord och sätter sig. När konduktören kommer och han säger hej, svarar hon inte, utan fräser bara, när är vi på Arlanda?

Hon hade en guldring på vänsterhanden, som inte var en förlovningsring men hon ville väl försöka luras att hon faktiskt inte var ensam och bitter. Men det krävdes ju inte nån detektiv för att räkna ut att hon var just det. Nice try med ringen, men mig lurar du inte.
Ensamma sura Gävlekvinna!