Frohl

Emelie kom hit 14.51, sen vid halv fyra följde jag henne till Kilroy travels och jag kände att där kommer hon nog bli ett tag så jag gick hem. Har pratat med mor nu dryga timmen. Emelie är nog kvar där jag lämnade henne, för hon har inte ringt om att bli mött än.

Jag var ju hos tandläkaren och ligger lite back den här månaden, så mamma undrade ifall hon skulle hjälpa till lite. Hon kan inte med Internet och betalar allt manuellt med lappar, postgiro heter det så kanske. Så hon frågade ifall hon skulle skicka ner pengar i ett brev. Jättesött!

Nej tack, sa jag. Jag ska klara mig själv. Men nu åker jag ju hem nästa helg och det går på samma pengar som tandläkaren så jag tror jag ska skippa mina principfasthet och låta henne betala det. Sen fick jag sms av min söta faster idag också, som undrade vad jag hade för kontronummer för hon ville föra över lite pengar till mat.
Martin tycker jag är jättebortskämd. Jag hävdar att jag är älskad och saknad av min omgivning.

Emelie blev apropå det imponerad över min fyllda kyl och det är väl till mat pengarna går. Jag gillar mat och jag gillar att kunna bjuda folk på mat och/eller fika när dom kommer. Usch, jag har blivit en "fru".

Dessutom har jag kommit på varför jag gör andra fruiga saker som att mangla och diska och städa. För min mor har aldrig haft nån tilltro på mig och sagt att jag är så bortskämd med alla bekvämligheter så när jag flyttar hemifrån kommer jag aldrig städa och aldrig laga mat för det gjorde jag ju inte hemma.

Så nu vill jag bevisa henne fel vareviga dag. Jag mår dåligt om det är skitigt här och tänker att hon "ser", så jag städar och plockar. Jag tror att jag måste be henne säga att jag inte behöver städa längre, att hon hade fel. Så att jag kan börja slappna av. Okej, det var ett utdrag från min psykologiska sida som har kommit till insikt angående mig själv.

Nu måste jag snart höra om Emelie lever.