Frohl

Igår hade jag min mest traumatiska upplevelse, inte nånsin, (det är fortfarande Lisebergsbanan) men på mycket länge.
Jag skulle gå till tandläkaren, vilket jag inte har nåt problem med. Vi hade fått hem ett erbjudande av en privattandläkare där undersökning, röntgen och tandstensborttagning ingick till ett bra pris. Jag hade inte varit sen förra våren och jag tycker att tänder är viktigt, speciellt sen GIF matchen där jag såg en kille i min ålder ha en lodis tänder. Det var det äckligaste jag sett!

Så av en händelse fick jag och Martin tid efter varandra. Jag kom dit, jag har aldrig varit privat förut, inte till läkare inte till tandläkare. Jag vet inte hur det ska gå till.

Jag kommer in i en gammal lägenhet, den känns 50-tal och inte så fräsch. Det är bara jag där, vilket var ovant. På folktandvården är det ju alltid massa andra. En tandsköterska kommer och möter mig, jag får komma in direkt. Tandläkarstolen står mot en öppen balkong, utrustningen känns lite gammal, det känns ofräscht. Jag vill springa.

Sen kommer tandläkaren. En transa. Stor karl. 45 +. Färgat sliskigt hår, mascara, eyeliner, noppade ögonbryn, massa foundation. Ser ut som han har en mask på sig. Sen börjar han prata, kvinnligt och läskigt. Jag hade ju pratat med honom på telefon och reagerat över den konstiga rösten, men jag trodde bara han var lite äldre och överklass. Men nu när jag såg honom föll ju bitarna på plats.

Jag sätter mig i tandläkarstolen, tänker att dom kommer tortera mig. Men balkongdörren är öppen, kanske hör nån mig skrika. 

Naturligtvis går allt bra, han rengör verktygen framför mig, tandsköterskan var med hela tiden och jag hade inga hål. Men sen när jag ska gå tar han emot betalning svart, ner i en låda bara. 

När jag kommer ut är jag så lättad över att ha klarat det där, tilläggas ska att det tog bara en kvart, att jag håller på att börja grina verkligen. 

Jag ringer till Martin för att förbereda honom och jag tror jag gör honom lite skärrad. Han berättade sen att när han väl satt där, ville han också bara fly och övervägde att hoppa ut från balkongen. (Det vara nedersta våningen)

Alltså jag har inga problem med transor ska jag förtydliga. Men när man går till tandläkaren är man i en sån utsatt position. Och jag var ensam där och miljön var skräckfilmsaktig och det blev bara för mycket av allt.

När han sedan frågade om jag ville boka återbesök för nästa år sa jag bara att jag hör av mig själv. Martin hade sagt samma sak.

ALDRIG att vi går dit igen. Kosta vad det kosta vill hos Folktandvården. Länge leve offentlig sektor!