Frohl

Martin ville ha in mig idag på en klockaffär här i stan. Jag har lite emot att gå in på såna affärer där de har värsta avancerade dörrarna (gå in en tambur, när ytterdörren stängs öppnas innerdörren) för att minska rånrisken, man kommer inte ut förrän hon bakom disken släpper ut en och klockorna finns bakom pansarglas. (Som de måste rengöra säkert 3 ggr per dag för att folk, läs jag, står väldigt nära och andas och petar).

Personalen ser direkt att man egentligen inte har nåt där att göra och de slår vad med sig själv, jag är 98,7% säker på att de kommer gå härifrån tomhänta. Jag känner mig så malplacerad, ovälkommen.

Men så såg jag. Klockan på min arm fanns även bakom pansarglas. Ha-ha! Jag upp med jackan, pilla lite håret, peka med hela handen. Titta här personalen!