Model wannabes

Jag ogillar verkligen tjejer som lägger ut bilder på sig själv på sina bloggar där de poserar i sina nya inköp eller lägger upp en bild med dagens outfit varje dag.

Det är ju okej egentligen, men när det görs utan finess och charm och bara för att de vill exponera sig själva och visa sig så självsäkra och snygga, då vill jag helst bara skriva ut derar posebilder och snyta mig i dom.

Jag blir så döless på dom där bilderna som är retucherade, ser ut som dom är tagna i studio med perfekt ljussättning av en fotograf från Ford Models.

Var lite mänskliga, sluta lek en vit Tyra Banks, visa upp en rödflammig hy och sluta verka sådär himla perfekta när det enda ni visar är osäkerhet av tredje graden.

Bajs, det bästa ordet i upprörda situationer

Gud, jag blir helt sjukt galen!

Jag slutar ju snart på det här himla jobbet, kan saker och ting inte bara lösa sig på ett smidigt sätt?

Jag åker till Göteborg på fredag med min familj och då jobbade jag, men då kunde jag byta bort det med lätthet. Men då kom mamma på att vi ska åka på torsag eftermiddag, ja jag jobbar då slutar elva på kvällen och det tror jag blir lite väl sen eftermiddag för min familjs smak.

Så jag har nu försökt att få bort det där jädra passet, men vi har något här som kallats 11 timmars regeln som är ganska nyligen infört, och det är då förjävla dum regel på en arbetsplats med skiftgång!! Ibland kan det strula på en halvtimme och då blir man ju ganska helt otroligt förbannad.

Och det går inte att kringgå regeln heller trots att det felar på så lite, för detta är ju seriösa EU direktiv. Bajs EU, säger jag bara!

Och nu då när jag då hittat en tjej jag kunde byta med, då går det inte att byta automatiskt som det ska göra för den spärrar för våra byten. Jag kan inte byta med henne och hon inte med mig för det blir inte 11 timmar emellan, men det kommer ju bli  det när vi är klara, men får ju inte chansen eftersom programmet säger ifrån. Så det blir moment 22.

Så då frågade jag en annan tjej, men hon var så less på det här stället och imorgon var hennes enda lediga dag, så hon sa att måste hon komma hit imorrn skulle hon ta livet av sig.

Det går inte att göra det manuellt heller eftersom trafiktornet har gått hem för dagen och detta gäller imorgon bitti.

Så nu har jag gjort allt och EU ska inte tro att dom ska förstöra min pittoreska familjesemester så nu vet jag inte vad jag gör. Det känns ju tråkigt för det är ju min sista dag så jag ville ju verkligen lösa det här in i det sista!


Hajjy Pottej

Jag vill börja läsa om Harry Potter böckerna.
Jag har läst de fyra första och gillade dom skarpt, men nu har jag ju glömt bort dom. Och jag vill inte se femte filmen utan att ha läst boken, för då kan ju inte döma ut filmen och säga att boken är mycket bättre. Den lär ju vara det ändå, men jag vill ju gärna veta det innan jag uttalar mig.

Finns det ens nån lyckad filmatisering av nån bok? Det tror inte jag. Och beror det då på att regissörerna är kassa eller att författarna är outstanding?

Mina drömskor håller förresten på att ta ihjäl mig genom att ge mig de värsta skavsåren på hälarna som världen nånsin skådat! Jag som trodde de var glada för att vara i min ägo. Pyttsan!


Öron som blöder

Jag är tillbaka på arbetet. Tänk att jag varit här i mer än 9 månader, gud va tiden går fort! Vilket är tur, för annars hade tiden här på Eniro kunnat blivit helt olidlig.

 Det känns himla bra nu att det jag efter den här dagen bara har 3 arbetsdagar kvar och sen slutar jag. Jag har filat och tänkt på mitt avskedsmail (som är tradition att skicka till enheten när man slutat) sen jag började här! Ska bli skönt att få det skrivet, ska bli skönt att inte komma tillbaka hit förrän nästa sommar. Det är ju ändå nödvändigt med ett jobb och i brist på annat så är detta ett bra jobb.

Jag var inte mentalt beredd på jobba imorse, jag var helt otroligt trött imorse och låg och drog mig alldeles för länge, sen höll jag på med håret alldeles för länge. Sen innan jag skulle gå kom jag på att jag ville ha på mig örhängen i alla min fem hål, varav tre har jag inte haft nåt örhänge i på länge. Alla gick bra utom det sista, örhänget vägrade gå in och jag toktryckte (jag tänkte skriva tröck, men kom på att det är ju inget ord) i stressen, så det slutade med att jag fick världens värk och började blöda lite.

Hur kan hålen växa igen när jag haft dom i flera år? Det brukar ju vara första 2 åren det är kritiskt. Jag måste be Martin operera lite med nål ikväll. Jag kan ju inte ha 2 hål i varje öra, det ser alldeles för symmetriskt ut!

Sen när jag när jag gått ganska kommer jag på att jag glömt både mackor och matlåda, då fick jag vända.


Roligt citat från Yran:
Det är under presidenttalet och en småfull kille står bakom mig och Emelie och försöker få kontakt. Han bedyrar att Evert Ljusberg är en riktigt hjälte och blabla. Han ser väl att jag inte är så intresserad av varken honom eller talet så han säger:

Kille: Vad kommer du ifrån?
Jag: Medelpad
Kille: Öh, vart ligger det? Säg nån stad!
Jag: Jag kommer från Sundsvall
Kille: Va?
Jag: Sundsvall
Kille: Va?!
Jag: Sundsvall, Sönsvall, S U N D S V A L L
Kille: (Efter en stund, leendes) Tycker du att jag är sensuell?


Rullator till låns?

Jag känner mig som en pensionär. Jag har redan varit vaken mer än 4 timmar för den enda gång jag glömmer stänga av mobilen så är det ju klart att Rickard ska skicka sms från Göteborg halv sju på morgonen.

Jag har dessutom redan varit på stan, men Entre Sundsvall hade stängt. 11-17, vad är det för arbetstider? Borde inte ens kunna kallas för arbetsdag! När jag lite moloken kom hem skrattade pappa och kallade mig loser!


Jag fick förresten 4 brev igår, har aldrig fått så många förut. Pappa kom hem och sa det var bäst jag kom ner för hela brevlådan var till mig och det var roliga brev också, dvs inga räkningar!
Från Nordea, från uppsala universitet, från vårdcentralen och ett brev från några Öhlén i Kovland som hade släktforskat och skulle ha bjudning och hålla föredrag om det.

Hade jag varit hemma hade jag verkligen gått på det, jag tycker sånt där är super intressant! Jag är inte släkt med dom från Kovland utan dom från Alnön för mamma är ju därifrån, men dom hade forskat om dom också. Tydligen har jag släktingar i USA som heter Ohlen. Gulligt! Synd bara att det inte stod i brevet att jag härstammade från Johan III typ, då hade jag varit royal!

Hej Martin!

Martin läser min blogg och känner sig förbisedd, lite nämnd och nästan ignorerad. Så hej Martin, jag tycker om dig! Pussilullgull!! Ironin du tyckte gick fram och som du tyckte jag var bra på att uttrycka (snällt sagt!) är dock inget jag vill förmedla nu. Nej, nej.


Ni minns skorna, drömskorna på Nilssons? Dom är nu som genom ett under i min ägo!!
Första gången jag såg dom kostade dom 700 och ingen stl passade riktigt fast 38 var nästan bra, sen blev dom på rea 500 och jag var ju så sugen. Sen var jag där igår och vad ser jag? Skon är kvar och i stl 38 nu för 400.!
Det var ödet, meningen. Drömskon är kvar i just min storlek! Den ville ha mig som köpare, jag kände verkligen det. Så varför neka skon dess högsta önskan?
Nu står dom på mitt rum och hoppar av glädje och vill verkligen sitta på mina fötter jämt!

Dom är ju fortfarande lite för stora, men med lite papper längst in vid tån har jag åtgärdat det!





Talk about tallar

Jag har haft linser i 3 år och jag tycker fortfarande det är helt otroligt besvärligt. Imorse skulle jag byta till ett par nya månadslinser och dom är alltid så mjuka och svårhanterliga sådär i början. Det tar tamejtusan en månad innan man vant sig och då är det dags att byta igen.

Jag såg inte heller vilket håll som var rätt imorse så jag hade linsen på pekfingret och stod och vände på den jättelänge. Rickard stod tydligen där och såg alltihopa för han frågade mig efter ett tag, varför har du stått och stirrat på pekfingret i flera minuter?

Nåt som är fint förresten är tallskog. Den vid Eon arena i Timrå är så himla vacker! Det blir så öppet och fint i och med att stammarna bara är långa och smala och majestätiskt med själva trädkronan längst upp. Jag skulle gärna vilja ha lite tallskog till skänks, min egen skog jag kan gå och mysa i.

Termer

Det har slutat låtit plaskljud i öronen och det gungar inte längre under fötterna. Inte visste jag att man kunde få kortbestående men av att åka båt 2 dar. Det var lovely weather iaf, men så ihärdigt jag hade dansat soldansen är det underligt om vi inte solen skiner konstant till november nu.

Det går iaf inte fort att segla så mycket kan jag ju säga, speciellt om det inte blåser jättemycket. Det var ändå så pass varmt att vi igår kunde ligga på däck och sola. Men jag är ju som en riktig fryslort så jag hade en långärmad tröjor och perioder ett par tjocka skidsockar på mig.

Jag har lärt mig några båttermer också, storsegel, genoa, tampar (och inte trådar som jag sa förut), babord är vänster så nu går jag vänster när det sägs babord och inte till höger.

Apropå termer, så hade en av Martins kusiner med sig en ordbok från 1975 för hon skulle träna på ord inför högskoleprovet. Svenskans vanligaste främmande ord hette den.

Där hittade jag ord som:
boy  = infödd tjänare. 1975 liksom, hade vi inte lärt oss att alla är lika mycket värda? Himla rasistförfattare!
call girl = sällskapstjej som beställs per telefon. Hmm, räknades call girl verkligen som ett vanligt ord på 70-talet? Eller ville rasistförfattaren passa på att hotta upp det lite?


His(s)kelig

Jag är hemma!
Tror inte jag sovit borta såhär många nätter på väldigt länge. Ikväll blir det jag och min säng och jag längtar! En annan sak som jag saknat är att se på tv. I Trondheim fanns det bara norsk NRK och i båten nada, så ikväll vill jag verkligen bara se en film och slappna av.

Det var härligt i grannlandet. Vädret var piss som sagt, men annars så! Fin stad och helt otroligt fina hus!! Jag vill inte säga alla, men dom flesta hus var som dom i Mårtensro, stora luftiga trävillor med mkt fönster! Ljuvligt! Jag älskar att kolla på hus, nästa gång nån frågar efter min hobby ska jag säga, att titta på hus!

Vi åt middag också i det höga, 75 m, snurrande tornet. Det var bara hiss dit upp och jag har hisskräck, sista dan innan flytten från Nacksta fastnade jag och mamma därav skräcken!
Hissen som gick upp till det där tornet har jag dessutom drömt mardrömmar om. En hiss med plåtdörrar på vardera sidan och en spegel, ingen display som berättar vilken våning man är på så man kanske står still och bara är instängd och det enda jag ser är min egen skärrade spegelbild.

Ja, det var mardrömmen det.

Nu gick det bra, Emelie var ett fint stöd och vi åt god mat däruppe med excellent utsikt. Mörka moln förstörde idyllen lite, dom var riktigt mörka och åskiga. Hade det kommit en blixt hade det inte vare så kul, så jag kände mig som en riktig daredevil som inte la bena på ryggen (haha, vilken norrlänsk mening)

Sen såg jag det läskigaste jag nånsin varit med om också. Vi var på Indiska och framför oss står en kvinna som har på sig en leopardpäls, hon har även leopardskor och en leopard väska. Bara det var ju som ett stort skämt. Djurmaskerad ville jag fråga.
Men sen när hon vänder sig om, då har hon ett leopardskärp, leopardörhängen OCH ett leopardhårspänne. DESSUTOM köper hon 2 leopardtröjor!

Herregud, ordet sinnessjuk räcker inte till! Min enda förklaring är att hon måste blivit uppfödd och fostrad av en leopardkull i afrikas djupaste djungel och nu försökte hitta tillbaka till sitt ursprung.


Goes international

...bloggar från grannlandet.

Jag och Emelie ær på Bibblan nu, efter lite idogt søkande hittade jag en ledig dator. Åh, visst ær æ och ø søta bokstæver, blir alldeles glad!

Igår var vi på stadsvandring, kollande in en stor kyrka, niederosdomen, var vid en fæstning, jag poserade glatt vid en kanon, och sen åt vi lite hemlagad køttfærsås. Køttfærsen var helt otroligt mysko, men god! Vi spelade lite kort med Emelies inneboende också, mattish (læs med finsk uttal). Alltså spelet hette det, inneboenden heter Micke.

Idag ska vi kolla stan, det ær salg øverallt, så får se hur dyrt det blir. Vi tænkte æta middag i ett snurande torn med utsikt øver hela stan också.

Emelie fick en avi igår också, som hon før øvrigt hittade i grannens brevlåda, det finns næmligen en till Wiig i huset (!) och brevbæraren brukar lægga fel. Iaf var det från storsjøyran och emelie fick en gratis tre dagars biljett om hon satt upp lite affischer i stan.

Jag var mer såhær, vi slænger dom! Men Emelie vægrade så vi satt upp massa yran affischer øver stan igår också, vissa stællen kændes lite førbjudna. Men jag tænkte dom kan ju aldrig spåra oss.
Men sen kom jag på att jag bet av tejpen (spott dna), hade den på fingrarna (perfekt fingeravtryck) och ibland fastnade håret i tejpen också (ytterligare dna), so Im smoked!

Imorrn kommer jag hem till Sundsvall igen, då far jag direkt till høga kusten, ska ut och segla med Martins familj.


Jag tænkte på det också, jag har inte riktigt værdesatt att jag inte jobbar. Det borde jag gøra, och nu nær jag tænker på det kænns det otroligt skønt att slippa Eniro och gøra precis vad jag vill!
Før varje dag man børjar så kollar man, nær har jag førsta rasten, nær har jag lunch, nær har jag sista rasten och sen ær det som håller æn vid liv under dagen.

Men nu nær jag ær ledig, kænner jag mig vid liv hela tiden!!

Blabla

Nu är jag packad.
Färdigpackad det vill säga.

Jag är lite resnervös. Har med mig saker att sysselsätta mig med iaf, bok, tidning, korsord, mp3. Gud förbjude att jag hamnar bredvid pratglad resenär. Då är det tur att boken är tung om våld behövs för att tysta.

Jag har med mig vin också. Hoppas det inte kommer nån tulltjänsteman med schäfer.

Jag har varit på Forex och växlat pengar också, konstigt att dom har brandgula fodral som syns på flera meters avstånd, väldigt tjuvvänligt. Jag blir alltid lite nervös när jag går på Forex, dom tittar väldigt noga på en, är misstänksamma. Gömmer hon en ak5 under koftan?

Jag läste att alla norrmän är miljonärer, blir lite avundsjuk. Vi svenska är väl ett avundsjukt folk av oss, norskar är då tydligen ett rikt folk. Synd att vi inte behöll landet, eller åtminstone snodde oljan genom nån topphemlig pipe.


Frida fadäs

Jag har tillbringat morgonen med att tanka bilen på Jet i Nacksta där det blev en liten fadäs. Det var ganska mycket bilar där när jag skulle tanka och jag lägger i pengarna och gör mig beredd då jag ser att jag inte öpnnat tankluckan.

Får lite panik och tänker hur fan öppnar jag den? Så jag går runt till förarsidan och drar i en spak och nånting smäller till, dock går inte tankluckan upp, men jag petar lite på den och då går det och jag tankar i godan ro, tänker nöjt att jag inte skämt ut mig och sätter mig för att åka.

Då slår det mig, vad öppnade jag med spaken om det inte var tankluckan? Så jag tvärstannar vid Konsum och ser att det var huven jag hade öppnat.

Lalala, nonchalant går jag fram ut ur bilen fäller upp huven helt, står där och tittar, vant förstås, fäller ner den och åker iväg igen.


Jag var på väg till vårdcentralen för att kolla upp mina illvilliga, illröda eksem som sprider sig. Jag hatar vårdcentraler, har tillbringat alldeles för mycket tid i mitt liv där. Äckliga färger, äckliga plastmattor, äcklig atmosfär i det äckliga väntrummet. Det var jag och en hord pensionärer.

Vad gör jag där egentligen? Jag är inte gammal och skröplig. Jag vill inte förknippas med sjukdom och biologiska fel.

Kom in till läkaren och han sa precis vad jag trodde, jag skriver ut lite kortison. Åh, roligt verkligen. Jag vill inte bli nåt skräckexempel i Aftonbladet där det står, flicka 19 fick hud förstörd av kortison. Men, men, jag ska prova iaf, det lär väl visa sig ganska fort om det blir bättre eller sämre.

Sen propsade jag på att de skulle ta blodprov i armvecket för att testa olika allergier, hade jag vetat att armen skulle värka såhär nu och kännas helt obrukbar hade jag nog låtit bli. Jag som hade tänkt bli blodgivare, usch jag tål ju varken, blod, nålar eller smärta.

Jaja, nu far jag till Norge iaf, jag har packat lite överoptimiskt, saker och ting kommer inte att få plats i väskan. Men man vet ju aldrig vad det blir för väder så måste ju ha lite olika. Å andra sidan räknar jag med dålig väder, för allt dåligt väder kommer ju från Norge (det är ju så vedertaget, så jag borde göra ett talesätt av det) således kan det aldrig vara soligt där.

Facket med namnet, we know nothing

Jag antar att frisören som jobbade så hårt med att fixa min frisyr med att föna, gelea, platta och spraya hade blivit besviken om hon sett mig när jag kom hem, böja mig fram och spraya håret underifrån som en icke ozonmedveten dåre.
Nu är jag nöjd!

Jag ringde till CSN imorse, där fick jag prata med en ytterst trevlig Agneta! Men Malou, din sura 08 fjortis i en tjock 40+ kropp på SIF, du kan väl ansöka om ett jobb där du inte behöver ha kontakt med människor. Vad sägs om eremit boendes under en sten?

Hur kan man sitta på ett facks akassa och inte veta ett skit? Jag ställde inte en sådan komplicerad fråga, en som hon måste ha hört förut. Till för en vecka sedan trodde jag att alla fackliga människor jobbade ideellt, jag blev otroligt chockad när Martin sa att det var deras heltidsjobb.
För faktum kvarstår, de vet ju förbaske mig ingenting!!

Nu ska jag vara med där ett år, men sen är det slut. Jag tänker inte betala över 15.000 under min studietid på fem år, för att sen om jag eventuellt måste stämpla får höra av en förbittrad fackkärring:
Men vi har en ny regering, vi vet ingenting och du kan tyvärr inte få nån ersättning.

Nädå, min pengar ska gå till nånting annat än Malous framtida fettsugning!




Snart är det klippt

Nu undrar ni varför jag som har tjatat om min semester ändå är vaken tjugo över åtta och har så varit sedan sju.
Jag tror det är en arbetsskada och jag funderar starkt på att stämma Eniro.

Eller så  var det för att jag hade en gedigen lista (surprise.. NOT) på saker jag skulle göra idag, så det fanns ingen ro att somna om.

Jag är lite nervös också för jag ska klippa mig kvart över ett idag och det skulle vara roligt om jag för en gångs skull inte skulle jag känna stor sorg och försakan när jag gick därifrån. Men jag har valt  frisör med stor omsorg samt ska jag ta med en bild, så nu har jag garderat mig och hoppas på bra resultat!

Jag åker till Trondheim imorrn och hälsar på Emelie, det ska bli dejligt! (tror det är ett norskt ord för trevligt). Jag håller på att boka tåg nu, men det gick inte så bra eftersom jag inte kan betala över Internet, så nu måste jag åka ner till SJ´s resebutik. Men då är frågan, säljer dom biljetter till veoliatågen? Dom är väl konkurrenter liksom.

 Himla bankomatkort som ska förstöra.  Lägger till på lista:
Att gå på banken och fixa riktigt VISA kort.

Morgonens fundering som gnager:
Vart i IN ligger Hemtex?

Lapplisa

Jag skulle rensa min väska häromdan, jag hittade en trasig datorsladd, ett gratis simtillfälle på Sporthallen, massa snytnäsdukar, en smält läkerol som fastnat på i tyget på botten med smak av svartvinbär OCH massa, massa post it lappar från jobbet.

Jag skriver hur många lappar som helst per dag, oftas på jobbet för jag är uttråkad och vill lista saker jag måste komma ihåg. Jag hittade en lapp speciellt som var fullklottrad av konstiga att-göra-saker.

(Min dator vägrar acceptera kamerasladden, tills det är ordnat får jag återge i text och inte bild.)

* Deo
* Borsta tänderna
* Topza (Emelies egna verb)
* Raka ben
* Duscha
* Ringa/träffa? Elin
* Laga byxor
* Matlåda
* Batterier

Nu är frågan varför är mer än hälften av dessa saker hygienrelaterade??

Är det någonting i mitt undermedtvetna som gör att jag är en liten äcklig snuskis som inte vill vara ren och jag därför måste skriva upp det. Eller jag kanske har en schizofren hälft som är orenlig och vill få mig att glömma mina hygieniska göromål.

Nu mår jag lite illa över min äckliga schizofrena hälft.


Skänk Skåne till danskarna, nu!

Jag skulle vilja skrika till alla skåningar som ringer, det heter inte växlen, det heter växeln!

När vi ända är inne på ämnet skåningar med talfel, när dom ringer och söker bönderna Böhlén i Visserum, då skriver jag det, söker på alla möjliga sätt, men hittar ingenting. Säger det till skåningen som skriker Bröderna Bröhlen i Virserum, det största företaget i hela skåne!

Men förlåt verkligen, idiot! Om jag inte hör r:en så skriver jag ju inte ut dom, jag kan ju inte varje gång jag pratar med en skåning sitta och gissa, hmm här kanske det ska vara ett r, och jag stoppar in ett där också.



Jag gjorde allt

Gröna fingrar har ni ju hört talas om, nu ska jag introducera ett nytt uttryck för er.
Svarta- dödar- fingrar- som- avlivar- all- växtlighet- de- vidrör!
Tyvärr sitter dessa på mig!

Jag köpte 2 gröna växter med bara blad (kan har varit fikusar, fikus är den enda blomstort jag kan, förutom garderobsblommor, som för övrigt verkar vara mer lojala blommor som aldrig dör) från IKEA för ett tag sen och det har gått jättebra.

Det stod på dom när jag köpte dom att de inte behövde mycket vatten. Det har de inte fått heller.
Men dom har levt ändå, vackra och spirande (visst är spirande ett sånt inspirerande och trevligt ord), men nu på slutet börjar bladen gulna och ramla av. Jag förstår inte!

Jag gjorde verkligen allt, gav dom ljus, luft, vatten (i viss mån iaf) och koldioxid när jag pratade med dom varje kväll.

Waht more can those motherf*ckers ask for?


Konversation med mamma

Sagt från en smått hysteriskt mor:
Gud, jag bara sitter här som på nålar och vill bara gå hem. Pappa ringde och sa att han skulle slå ner en vägg, som han tror är bärande, så jag är så rädd att vattensängen far ner genom golvet ner i köket! Snickaren är på väg i alla fall.

Ha! Sa ju det! Pappas kompetens när det gäller praktiska objekt ,som inte har fyra hjul, är inte att lita på.

Nostalgitripp

Vi ska bygga om vårt kök, det har varit på gång länge nu, sen i våras säkert, men har hela familjen har varit seg. Men nu, NU när jag på måndag börjar min efterlängtade semester DÅ ska det börja byggas och hamras och levas om så in i (ville svära, men lät bli) bomben!

Jag är allergisk mot såna där byggljud, metall mot metall, trä som bryts, saker som ramlar hårt på varandra och allt ekar mellan fyra väggar och fördubblas och blir till ett sjuhelsikes (räknas inte som svärord va?) oväsende! Vad ska nu hända med mina planerade sovmornar?) Går inte att sova hos Martin heller, den svikaren ska ju upp 7.00 varje morgon! Jag tror jag får ta ett tält, hitta mig en säker, TYST plats och leka sleeping beaty där.

Sen när jag kom hem förrgår, då var allt igång, pappa hade rivit ut hela köket. Jag tittade skeptiskt på honom, kan DU sånt här? Jag menar, karln har tummen mitt i handen, så det var inte en helt irrelevant fråga.

Iaf, så skulle de rensas igår i skåp som säkert inte öpnnas på flera år och där i skåpet låg hela min skolgång i form av papper, papper, papper och några groteska teckningar från bilden i sexan. Det värsta är att jag inte blivit bättre på att rita/teckna/måla heller! I love streckgubbar!

Det var så mysigt att gå igenom alltihopa, jag blir sådär varm och nästan grinfärdig för jag tycker det är så trevligt! Första matteboken hittade jag med tal som 3+3, det skulle jag faktiskt klara idag också, men precis som med bilden så har jag inte blivit så värst mycket bättre på att räkna heller.
Jag ville så gärna spara den där första matteboken, men Martin tog den bryskt och muttrande den ifrån mig och kastade den i den avgrundsdjupa svarta sopsäcken.

Jag hittade mina gamla bokmärken också, i mina fina regnbågsfärgade pärm! Dom kunde jag inte förmå mig att kasta, speciellt inte som det var bokmärken på kungafamiljen när dom små blåblodiga barnen var små! (royalist, javisst!) Antikrundan nästa med dom!

Det roligaste var ändå pärmen där alla i min klass när vi började första klass och var dagsfärska ettakluddade hade skrivit om oss själva. En kille som fortfarande är helt sjukt opersonlig hade listat sin fullständiga adress, telefonnummer, vikt och längd. Some people never change.

En kille annan kille hade som drömjobb att jobba på McDonalds! Barn är rara!

Jag vet inte om jag var så mycket bättre iofs, jag ville bli antingen brandman eller kock! Say what?! Haha, det jag kan tänka mig är att jag blivit inspirerad av mitt favvo program "London brinner". Kock däremot? Enda rimliga förklaringen där är tillfälligt hjärnsläpp.

Fredsduva?

Döm av min skräck imorse när jag imorse höll på att bli en dräperska.

Jag var försenad till jobbet för jag hade glömt den blå helvetsgrejen hemma som behövs för att komma in, klockan var 07.10 och jag tänkte att det var ingen som jobbade som jag kände, så det var bara att vända hem igen.

När jag kommer tillbaka och kör stressad in bakom skjulet till parkeringen så ser jag en duva som pickar (eller vad duvor nu gör) där i lugn och ro, men jag har ju lite bråttom och ids inte bromsa så jag hör en duns och känner att det kniper till lite i hjärtat.

Herregud, jag har DÖDAT mitt första djur! Kört på någons pappa, någons bror, någons barn! Jag är Nackstas egen duvdräperska!
Egentligen hatar jag duvor och är skiträdd för dom när dom kommer sådär nära när man går på stan, jag tänker att dom ska köra in näbben i smalbenet och blodet bara ska spruta och dom ska kraxa (eller vad duvor nu gör) självbelåtet.

Men till slut när det känns som det gått en evighet (kanske var 1,5 sek) flyger den upp under bilen och över järnvägen mot skogen och den tidiga morgonsolen. Jag har aldrig sett nåt så vackert.

Jag sitter bra därbak

Martin har en motorcykel. Han har just köpt en ny, en gul, cool sak. För er som är intresserade av motorcyklar så är det en BMW r1100s, och det vet jag endast för att det står på ena sidan. Någon annan info om hästkrafter och liter på motorn kan jag således inte.

Vi brukar åka så ofta vi kan, typ småturer till Bergafjärden och Lörudden. Martin har ett jättefint skinnställ som han har på sig, så han ser sådär lagom farlig och cool ut. Jag brukar låna ett tygställ (typ täckjacka och täckbyxor) med inbyggda skydd så jag ser ut som Michelingubbens tjockare bror.

Men jag är ingen motorcykelbrutta egentligen, jag åker inte för att jag ska göra nån sen ungdomsrevolt eller för att jag har dödslängtan eller för att jag vill leva on the edge. Jag tycker bara det är kul!

Dock är jag jag ju ganska orolig och nervös av mig, och trots att jag litar på Martin till 101%, så sitter jag ändå och tänker tankar som; aj vad ont det skulle göra att krascha in i den där lyktstolpen, det där diket ser inte skönt att landa i, vad smärtsamt det skulle vara för ryggen att krascha i bilen bakoms vindruta.


Enda nackdelen är att man kan aldrig åka med visiret uppfällt för det är så otroligt mycket kryp och flygfän som kraschar (gud, nu har jag använt det ordet tre gånger, nåt i mitt undermedvetna förknippar motorcykelåkande med krasch!) in i visiret, det är alltid världens kletigaste äckligaste inälvsrester och blod när man kommer hem. Groose!

En gång var jag lite övermodig och fällde ner visiret försent så jag fick jag in ett bi innanför hjälmen som var därinne och kröp. Fy fan, vad rädd jag var, så jag knackade panikslaget på Martin så han gjorde världens stopp och jag av med hjälmen fort som faen! Tack och lov gick det bra.
Det hamnar helt klart på topplistan bland det värsta jag varit med om.


Höjden av snålhet

Jag och Johan jobbade till 02 i lördagsnatt, gud det är så otroligt påfrestande. Det enda man hör till slut är taxi och nån sluddrig ort. Då brukar jag koppla till taxi 020 som är rikstäckande.

För att göra kvällen lite roligare beslöt vi att på rasten att roa oss lite med godismaskinen uppe i lunchrummet (Lunchrummet är det enda stället i dessa lokaler som har fönster, därför blir det mkt trevligt, minus är att det aldrig finns rena gafflar och att det luktar fis i kylskåpen.)

Iaf, så är godismaskinen konstruerad så att man stoppar i pengar och sen drar man i en lucka och kan ta ut godisen ur just det facket. Men ibland går det att lura den så man kan dra fram flera fack och få hela 3(!) godisar.

Det var just lurendrejeriet vi ville lyckas med igår. Helst ska man ta en viss lucka, men just den chokladkakan kostade 15 och vi hade bara en femma, så vi siktade in oss på nötcremerna för 2 kr.

Så vi lade i pengarna och Johan drog till, men nej, vi fick bara ut 1nötcreme. Men skam den som ger sig, jag sprang och hämtade en kniv som vi stack in i en glipa för att kunna få ut den andra bredvid. Det var lite svårt så efter ett tag bytte vi till en gaffel istället och började karva.

Då har vi dessutom redan sett att maskinen räknat fel, så vi fick en femma tillbaka, men vi fortsätter ändå slita med att få ut den andra nötcremen, TROTS att vi alltså fick den första gratis.

Efter ett tag inser vi att vi inte kommer få ut den, så vi köper den. Sen när jag ska äta den så får jag choklad över hela mig för vi har i våra ivriga, snåla försök stuckit en massa små hål med gaffeln.


The perfect shoes are not for sale

Jag har aldrig gillat skor. Verkligen aldrig. Jag har heller aldrig förstått folks vansinne när de på frågor som vilken är din passion, vad älskar du, vad går du igång på, skriker, AH, väskor och SKOR!

Men nu på slutet när jag börjat gå i skoaffärer i stan har jag hittat så många fina. Höga klackar, kilklack, platta, fina färger, rund tå. Åh, jag blir alldeles lyrisk! Och jag börjar förstå tjusningen!

I takt med att jag nu tycker om skor, så har jag börjat prova en massa och det har lett till att jag har kommit på att JAG HATAR MINA FÖTTER!
 

Jag har ett par smala fötter (ärvda av pappa som i sint tur verkar ha fått dom av Janne Långben), långa är dom också. Dessutom har jag en jättedjup hålfot och dessutom så är mina fötter jätteplatta framme vid tårna.

Detta får som konsekvens att jag hittar tamejfan inga skor! Oftast är alla dom jag jag vill ha, för breda så jag trampar ur dom. Ibland är kanten på insidan för låg så att himla hålfoten syns, och ibland när jag provar pumps blir det en glipa mellan tårna och skon för att jag är så jädrans platt.

Sen hittade jag ett par Vagabond skor på Nilssons. Det var dom ultimata skorna, svarta med rund tå och perfekt hög träklack och bara alldeles alldeles underbara! Jag bad till dom innan jag provade och klappade dom över skinnet, snälla passa! Det gjorde dom inte.

Jag önskar att man kunde operera fast fett på fötterna.
Plastikkirurger, hör av er!


RSS 2.0