Dötrist
Så igår när jag och Frida var bjudna till Emelie på middag och vi hade så himla roligt, så blev jag alldeles lugn i hjärtat och glad i sinnet. Tur att jag har dom jag är med och som jag tycker om!
Jag har lektion nu snart, dags att masa sig upp.
Exempelvis beskaffad
Min lärare som föreläser ganska mycket för oss om Avtalsrätt har en ovana att säga "beskaffad" väldigt ofta. Han säger det inte lika ofta som gamla Leafy sa "exempelvis", men det är nära. Och då är ju beskaffad ett ganska svårt ord att slänga sig med sådär spontant.
Enkel matematik finns inte
Enkel matematik 60+60+40+40=?
Ja, det var ju summan, vad skulle jag betala?
Snabb huvudräkning. 60+60=120 yes. 40+40 är 80. Jaa. 120+80. Hmm, 2 och 8 är tiokompisar så heltal, men inte 100 utan 200. Varsågod 200.
Jag skäms över att jag inte kan räkna. Och jag skäms över att jag för att kunna klara av att räkna ut dom enklaste talen slänger mig med termer som jag lärde mig i tvåan på lågstadiet, tiokompisar.
såsälskare
vi åt oxfile och fantastisk cognacssås. jag vill ha den där såsen igen. jag drömmer om den, längtar efter den all vaken tid!
Estetlooken
Varje gång jag ser en alternativ person när det är en tjej så är det enda jag tänker: Snälla, låt inte min dotter se ut sådär i den åldern.
Jag tänker det så frenetiskt, nästan bedjande. Gör det mig till en hemsk person? En fördomsfull person? Må så vara.
Jag vill bara inte att mitt barn ska se ut som ett skadeskjutet djur vilse från savannen. Vill inte att mitt barn ska förväxlas med en tupp i självaste stadskärnan. Och framförallt vill jag inte behöva oroa mig varje gång mitt barn dricker nånting att det ska börja läcka ut från alla fem piercinghål runt munnen + övriga 7 i resterande ansiktet.
Varje gång jag kommer hem från skolan
Jag rusar sista metrarna framtill porten, slår koden samtidigt som jag gräver i väskan efter nycklarna. Niger framför dörren av kissnödighet svär över nycklarna som jag inte får in i låset.
Inne. Sliter av mig skorna, slänger dom på golvet, kappan hamnar i en hög. Upp med byxorna, äntligen på toa. Andas ut.
Avvikelse: Idag fanns även det även pommes frites från igår som jag glupskt har ätit upp nu. Är det bara jag som gillar pommes frites innan man har dom i ugn, dvs när dom är frysta och dagen efter när dom är sådär härligt knapriga?
Klippt
Jag är ju van vid att man är där mellan 22-25 min, sen blir man hals över huvet utkastad så det här var verkligen en upplevelse. Hon friserade det väldigt fint också, idag när jag skulle försöka mig på samma blev det inte lika bra resultat.
Nu ska jag läsa lite.
Mitt i natta
Så jag peppade henne lite inför resan och vi kramades coh sen gick hon till tåget. Vid fem tumlade jag tacksamt i säng igen.
Frisör i Uppsala
Jag är bedrövligt missnöjd med mitt hår (mest luggen), men kommer mig inte för att ringa till nån frisör. Jag vet inte nån som verkar riktigt bra här i Uppsala. Har fått lite tips och så, men ingen som verkar vara dunderochbrak bra! Så jag avvaktar och istället svär jag varje morgon över den fula långa luggen som jag måste ha snett för den är för lång att ha rakt ner.
Jag känner mig alltid bedrövligt ful i håret när jag klippt mig. Blir aldrig nöjd sådär på stört. Jag blir faktiskt inte nöjd förrän det växt ut som det var innan. Därför drar jag mig för att ringa.
Jag vill gå till en äldre, erfaren men ung i sinnet frisör, som har sett allt hår, klippt allt hår och kan klippa mitt hår med erfarenhet men med modern touche.
Det är väl inte att vara kräsen?
Nä, det är bara att vara mån om sitt yttre. Ytlig helt enkelt.
Bioslagsmål?
Det blev bio ikväll igen. I förrgår National treasure och idag Arn. Mycket sevärda bägge två!
När jag går på bio blir jag alltid på min vakt. Det känns som att folk ska börja slåss. Vi är instängda i ett rum, det är mörkt och det känns som att det är upplagt för världens slagsmål mellan psykopater som inte fattar bättre.
Så jag försöker att inte sitta med huvet för högt, så den bakom kan se texten. Inte sparka på stolen framför och viska mycket tyst till Martin och det endast till nöds. Vill inte ge psykopaterna anledning till att få tillfälle att slåss. Jag tror jag skulle känna mig säkrare om det fanns vakter utplacerade. Nu känner jag mig bara utlämnad till en massa främlingar som sitter nära och när som helst kan drabbas av ett psykryck.
Jag är väldigt inbillningssjuk och knäpp (hävdas det från vissa håll, ibland så nära som från andra sidan sängen), men jag kan inte närmare beskriva min "fobi" än såhär.
Mardröm om Eniro
Hejdå
Kram F
'til we meet again <3
Jaja, medan jag funderar ut nåt bra kan jag nu avsluta med min mardröm om Eniro. Helt sjukt verklighetstrogen!
Jag skulle få börja jobba igen till sommaren. Sommarvikarie. Det var min första dag. Jag var där fem min innan jag skulle börja.
Ingela skulle möta mig, men hon var inte där. Och jag har inget headset och jag förstår mig inte på det nya programmet (Mor har berättat att Finn är utbytt mot OC) så jag irrar runt där och kollar. Åh, nej jag som skulle börja 17.00. Så kommer in i Ingelas rum där sitter. Ewa S, Agneta L och Lena V tillsammans (det gör dom ju på riktigt också!) men dom sitter på rad och vinkar. Sen kommer Thomas Å och Nathalie D och kramas och hälsar mig välkommen tillbaka.
Men jag hittar inget headset och tiden går, så först när det gått hela 50 min (!) får jag tag på Ingela och hon skäller att jag är i sista minuten precis som min mor. Första dan borde jag åtminstone varit där 30 min före. Så 17.50 loggar jag inte och jobbar bara till 19 och Hampus kommer och pratar med mig en massa, så min tillgänglighet blir kass första dan...
Och sen vaknar jag. Seriöst verklighetstrogen dröm.
Vardagslyx
Känns bra med lite vardagslyx.
Apropå lyx så har jag och Martin diskuterat idag huruvida vi ska åka till Åre över påsk. Nu lutar det till att vi åker och det känns jätteroligt! Jag är undervisningsfri den vecken, men ej ledig som en lärare så skojigt uttryckte det. Så vi tar med min bror och bor hos Martins bror. Jag har en fin skidoutfit som jag med glädje ska visa upp också, synd att när min ploga-hela-vägen-ner stil uppenbarar sig så jag kommer jag inte känna mig lika flawless längre.
Idag köpte vi för övrigt tandtråd, plackers. Det smartaste jag varit med om. Ni vet tandtråd på en pinne, jättelätt att använda. Så jag använde den på Martin och det slutade med att till slut blödde han mellan varje tand i underkäken.
Så
Återkomst av många saker
Ända sen i torsdas klockan 11 på fm har Internet legat nere, samt tvn för vi har IP-tv. Ni förstår min panik. Ensam utan Martin och ingen förströelse. Så jag grinade lite, kom över det och sträckläste sedan HP.
Martin kom igår och jag är officiellt sambo igen!! Vi var på lite festligheter igår också inflyttnings/födelsedagsfest hor Emelie, mkt trevligt! Hade köpt en ny fantastisk klänning som jag redan älskar och helst skulle vilja ha på mig varje dag för jag kände mig så fin i den.
Idag blev det också lite shopping, dock lite mer behövliga grejer. En rejäl en stekpanna med lock (som ska användas till att få kyckligen sådär saftig och fantastisk god som Mart är bra på) + en duk.
Sen blev det fajitas, min nya favvorätt till middag hos hans syster. Och ikväll firade vi tvn återkomst genom att se på den. Gud, som jag saknat den. Kanske borde jag säga att nu när jag varit utan tv har jag lärt mig att den inte behövs, men hell no! Jag ska börja se på tv hur mkt som helst nu, man vet ju aldrig nästa gång Bredbandsbolaget får problem som tar mer än 2 DYGN att lösa. Skämmes!
Fläskfilégrytan = Finito
Min mamma skickade mig god, god fläskfilégryta när jag kom hem i söndags. Hon skickade till och med ris. Så måndag, tisdag, onsdag har jag ätit till middag. Micrat och sen klart och helt otroligt gott.
Idag vet jag inte vad jag ska äta. Det är helt bedrövligt tråkigt att laga mat själv. Jag funderar på blodpudding. Men vad ska jag äta imorrn då? Imorrn är det ändå fredag och vill ju äta nåt "drägligare" då.
Jag är less på att vara själv. Jag skulle aldrig klara av att bo själv. Jag är en osjälvständig kvinna and Im proud of it!
Igår hade jag sällskap av Mia, Emelie, Jonna och Frida iaf och det var verkligen trevligt! Jag förstår inte varför vi inte träffas oftare allihopa. På kvällarna vill man ju ändå inte plugga. Inte jag iaf. Efter 17=fritid.
Nu måste jag läsa lite bok.
Plus och minus idag
PLUS:
Min lärare verkar väldigt bra. Strukturerar och sammanfattar. Jag gick därifrån och hade fått svar.
Vi är i universitetshuset. En helt otroligt praktfull byggnad. Gammal som gatan och fin. Jag tänkte när jag gick in där att det var ett museum. Allt stod med romerska siffror, det var gigantiska målningar på väggarna och det ekade när man pratade. Jag hoppas dock att jag inte kommer ta min examen där, för sen kommer den ju inte kännas ett dugg speciell när jag ska vara där två ggr i veckan.
Tiden. Fick mellan 10-12 den här terminen.
MINUS:
Min basgrupp vill att vi ska träffas på Ekonomikum som ligger på andra sidan från mig sett (imorrn begär jag kompromiss) OCH dom vill träffas sent på eftermiddagarna?! 15.00 sa dom. 14.00 sa jag och så blev. Ska vi träffas tre är jag ju hemma efter fem. Jag valde ju morgontid på seminarierna för jag gillar att ha saker gjorda och jag vill ha fritid efter fem. Ja, herregud. Jag vill inte framstå som bitterf*tta, men imorrn måste jag nog ta upp det där.
Har en kille i min klass som är en sterotypisk fördom. Han pratar stockholmska, har backslick och räcker upp handen hela tiden. Som en kill-Hermione. (Hermiånee som Sandra säger). Och det värsta av allt, för jag satt bakom honom idag var att han höll på med sitt hår hela tiden. Stryka bakom örat, platta till lite däruppe, dra ut lockarna bak i nacken.*(Se nedan) Så ena handen var i luften och andra i håret. Jag kan inte sitt bakom honom nästa gång, jag retade mig bara och det blev inget över för koncentration.
Läraren pekar ut frågar. Jan gjorde aldrig det. Jan var snäll.
*Alltså jag hatar, killar som håller på med sitt hår. Liksom dyrkar det. Jag verkligen hatar det. En kille ska inte hålla på med håret längre än vad jag gör. Då är han i mina ögon genast en Fab 5.
Pappersinsamlingsborttagningsdag
08.00 ska man senast ha ställt ut sina papper utanför portingången. 07.58 gick jag ut i pyjamas och tofflor dom 3 meter det är till porten, öppnade och ställde ut två kassor. NATURLIGTVIS var det full rulle här utanför då. Dels så stod det en gubbe med rullatorn alldeles utanför i trapphuset och log (jag skulle kalla det pilskt) när jag öpnnade min ytterdörr, så jag drog snabbt igen den.
Sen när han hade gått ut, försökte jag igen och kom så långt till att öppna porten, ja då kommer det en taxi och en person som går förbi. Så nu är jag antagligen känd som toffelspringaren här i närområdet.
Men jag hade inte behövt skämma ut mig, det är det som är det sura. För NU kom sopbilen och hämtade. Hmm, killar bara 6 timmar försent. Jag antar att pensionärnerna som inte kunnat ta sig in genom berget av kassar terroriserat vicevärden hela morgonen och frågat vaarför kommer inte dom inte och taar bort kaassarna?
Rännande
Jag ska gå nu halv ett på föreläsning, så frågan är nu vad jag gör under tiden? Ska jag läsa Harry, dammsuga, glo på datorn/tvn eller ska jag kolla lite för semineriet imorrn?
Hur seriöst kan egentligen första seminariet vara? Jag antar att 45 min kommer gå till att säga hej och presentera sig för den nya klassen och massa introsnack av läraren. Undra om jag törs chansa på att det blir "lökigt" och jag därmed inte behöver anstränga mig så mkt?
Serier
Vi pratade om att träffas några stycken och se på serier. OC, Greys anatomy, desperate housewifes och sex and the city. Har aldrig sett än mindre följt nån av serierna. Har sett lite sex and the city. Det enda jag nånsin följt på senare år är Lost och Bonde söker fru.
Sen jag flytttade till uppsala har jag dock börjat följa Navy CIS. Underbar serie, eller sitcom kanske det är snarare. Fristående avsnitt, men alla är den föregående olik. Genialiska mansuförfattarna. Men i höstas så dog en av karaktärerna. Skjuten i huvudet av en terrorist.
Och jag blev chockad. Pratade inte om annat än Kates död. Sen nästa dag var det begravning och jag satt där i soffan snyftandes. Usch, och då var det här ändå en actionserie så att säga. Jag skulle aldrig kunna följa greys eller OC där folk verkar dö och hemska saker händer hela tiden.
Jag skulle drabbas av uttorkning pga allt snyftande.
Skriket från klacken
Det var en massa småyngel i Modoklacken. Småkids helt enkelt utan tröja och en snus under läppen. Dom skrek verkligen hur mycket som helst. Det är fantastisk hur så få människor kan höras så bra. Dom skrek bland annat alla i Timrå går på "soss" dvs socialbidrag (men förkortningen passade såklart bättre in i ramsan. Trumma hade dom till också.)
Dom skriker det länge. Högt. Frenetiskt. Ingen bryr sig. Ingen i Timråklacken börjar hojta och inga viskade omkring mig. Själv kände jag mig personligen kränkt. Vilken sak att skrika och helt oväsentligt i alla sportsammanhang.
När jag kom hem kom jag på det. Anledningen till att ingen annan i arenan protesterade mot de gapande småglinen. Det var för att det bara var Sundsvallsbor på matchen. Ingen i Timrå har råd att gå...för dom går på "soss".
Tillbaka i Uppsala
Jag har nu packat upp, städat och spelat musik för att inte känna mig ensam. Martin har längre jullov än mig, men kommer om några dagar. Jag har lite separationsångest känner jag. Mest till min familj. Har ju blivit van med att ha dom omkring mig nu i dryga två veckor.
Å andra sidan blir det ju lite glorifierat när man kommer hem såhär också. Man får den godaste maten för nu är man ju äntligen hemma och man gör roliga saker nu när jag för en gångs skull är hemma.
Nu ska jag börja på sjunde Potter. Har läst och läst hela jullovet, har varit så himla skönt att få läsa för eget nöje. Jag älskar Harry P böckerna. J.K är ett geni och vilken fantasi sen! Jag är numera ett djupt fan!
