Frohl

Igår skulle jag gå och möta Martin på tågstationen. Jag har precis sneddat över gatan och går på trottoaren bredvid ett nybyggt bostadshus med franska balkonger. Mitt emot mig kommer ett gammalt par. Den gamla mannen stirrar på mina leggingstäcka ben, han tänker nog att min klänning är för kort.

Då kommer det nånting farande ut från balkongen, följt av karlars gapskratt. Jag hoppar antagligen till, vet inte om jag skriker. Men jag var då den rätte en och skrämma eftersom jag är rädd för min egen skugga, så jo jag skrek nog.

Då ligger det en docka på marken. Dom här karlarna, äldre än mig med all säkerhet har kastat ut en docka genom fönstret för att skrämma mig. Som tur var reflekterade jag inte över att det såg ut som en bebis, jag såg bara att det kom nåt nerdunsandes.

Följande scenarion hade kunnat inträffa som braindeads på balkongen inte tog i beräkningen:
Jag hade kunnat få dockan i huvudet. Det här var en stor docka kastad från andra våningen.
Det gamla paret hade kunnat fått en hjärtinfarkt.
Jag hade kunnat hoppa ut i gatan och det har kommit en bil och mos av mig.

Sen så har de dessutom mage att be mig kasta upp dockan igen?!