Att föda barn

Jag har inte varit ute på hela dagen. Inte fått nån form av frisk luft.
Fast i och för sig. Jag hade balkongdörren lite på glänt förut. Det kanske gills?

Jag råkade se barnmorskorna förut. Under förlossningen satt jag bara och kväljdes och tänkte aldrig, aldrig barn för mig. Men sen när dom la det skrikande knytet på mammans bröst och pappan började grina. Ja då började jag såklart också grina. Och vips så var det bara fint och gulligt. Ett nytt liv. Så jag ångrade mig.

Det är nog därför folk skaffar fler än ett barn. Dom ångrar sig. Glömmer all smärta så fort lilla barnet skriker. Tur att det är så i alla fall. Annars skulle befolkningsmängden börja dra sig neråt. Rejält.

Jag hörde på radion att några forskare i USA gjort en studie om förväntningar inför förlossningen. Och många procent underskattade smärtan och trodde det skulle göra mycket mindre ont och ville inte ha nån bedövning alls. Vilka dårar. 

När det är dags för mig ska bedövningsskåpet vara fyllt till bredden och lustgasen ordentligt förberedd. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0